bränd på utsidan ger färg , bränd på insidan ger lidande.
Har lega ute i solen flera timmar idag , å jag som har så himla svårt för att bli brun , fick lite färg (: det bränner lite på rumpan.. men de är inte det ända som har bränt idag.
Fick ett samtal från Jossan , det allra närmaste vännen jag har haft. Jag var som en familje medlem hos henne och jag till å med kallade hennes mamma , för Mamma2..
Men sen en dag hände det något som fick mig att brinna inombords...
Jossan å jag brukade göra allt tillsammans ... och denna gång skulle hon följa med mig på Permission hemma i Karlstad , det är där mardrömmen började , som ni märkt kanske är inte Karlstad den direkt ängla staden.
Vi skulle på en fest hos ett par kompisar till mig i vålberg.. med lite för mycket öl och annat skit , så började jag tappa fokus , jag sluta tänka klart , och sket totalt i allt ansvar jag hade . Det slutade med en brutal misshandel som slet mitt liv isär..
Jag och Jossan hade nyss legat inne på toaletten och spytt i kors , när jag gick ner på i ett rum med Daniel ( ex ) och några kompisar , jag var så påverkad att jag inte hade koll på nått.. Jag hade fått för mig att jossan hade stuckit iväg med min mobil och var upprörd .. men helt plötsligt så smälls den låsta dörren upp med en hård smäll och in flyger jossan hysteriskt skrikande , jag uppfattade det som ett fylle skrik å drog ut ur rummet , hon hade tydligen ropat efter min hjälp , hon var livrädd.. vilket jag inte förstod , så jag gick upp igen och då säger några tjejer till mig att några killar i en bil stod utanför och frågade efter mig , så jag och Daniel stack ut för att kolla vilka det var.
Det var Forsis , en killkompis till mig , innan att jag ens han fråga honom vad fan han ville, fick jag för mig att det var han som hade tagit å hämtat jossan , och det var därför hon var ''borta'' vilket hon tydligen inte va.
Jag började skälla ut honom efter noter , jag stod då i en tunn topp och jeans i snövädret, jag minns inte vad som sades mellan mig och Forsis ..
Men sedan händer de något som aldrig skulle ha hänt , som jag aldrig skulle ha fått sett och upplevt..
Jossan springer ut från husdörren ut mot parkeringen , inga skor , med en turkås-klänning , som var ner dränkt med blod, hela hon var sönderslagen , kunde inte se hennes ansikte för de var en ända stor blodsamling , hon skriker hysteriskt , i ren panik , att hon kommer dö .. snön var helt röd , hon sprang mot Forsis bil och skrek att han skulle öppna dörren , för hon var livrädd att hon skulle bli mördad.. jag förstod ingenting , jag bad han öppna dörren flera gånger å att han skulle köra hem henne till min mamma , men han vägrade , tillslut var Daniel tvungen att slå mot honom för att han skulle öppna hennes dörr , bilen åkte iväg fort som fan ... jag förstår inte hur dom hittade hem till mig , men hem kom dom.. Jag gick tillbaka in i huset där alla tittade på mej , jag kände mej så otroligt ut-tittad.. Tillslut kommer Anna ( uppger ej riktiga namnet ) fram till mej , och gråter , hon ber mig om ursäkt för vad hon gjort , jag kudne inte förstå vad som hade hänt än ... men när jag klev ner i sovrummet där allt hänt , det rummet jag lämnade när jossan kom och bad mig och hjälp och jag gick för att ha fattat allt fel ... det var blod överallt, på väggar , på sängen , på bordet , på golvet , på ALLT.
Jag ville spy , jag har skit jobbigt att se detta framför mig, det låg hår kvar på bordet , blodspår på väggarna , nej usch det var hemskt..
Från den dagen förlorade jag en vän , en vän som jag aldig kommer återfå ..
Efter den dagen i mars, har jag aldrig haft en bra dag , en dag då jag inte tänkt på detta , hur jag !?
Kunde svika henne genom att lämna henne där för att bli helt sönderslagen ?!
Skriket , paniken ochc hysterin kommer jag aldrig glömma..
Och Jossan var verkligen inte en sådan vän som man skaffar sig över en dag , å man älskar efter 2 timmar , utan hon var en vän som gick med mig genom allt i år , vi gick igenom lycka , glädje , hat och bråk tillsammans ...
En sådan vän man bara får en gång i livet...
Men hon ringde iaf idag och skulle kolla läget , vad hon än säger , hur hon än är ... kommer vi alltid älska varann , men vi har varistt nu , allt som vi delade , finns inte , nu har vi vårt eget , men de känndes så otroligt skönt att få prata med henne.. Saknar henne så , men hennes mamma , min föredett mamma2 HATAR mig , det har hon all rätt till , för jag kunde gjort så mycket mer , vart fanns jag? .. jo i min egna lilla drogande värld , där droger och festande var allt som betydde något.
Jag ber alla i jossans familj som blivigt berörda av detta om ursäkt. Begär inte att ni ska förlåta mig , inte heller ge mej en andra chans , jag vill bara få ett lugnt över detta. Förlåt , för allt lidandet , förlåt för att jag inte kunde tagit mitt ansvar att ha gjort saken annorlunda , det är lätt att vara efterklok , är det något som jag vill , är de att ha åkt hem med jossan innan något hänt .. att ha något sådant på mitt samvete är hemskt .. från djupet av mitt hjärta FÖRLÅT! :(
Nu kan jag inte skriva mer om det , för då bryter jag ihop , vet att jag inte kommer kunna sova inatt. Men nu har jag släppt bomben.. det som tyngt mitt hjärta i flera månader.
Hörde att Michel jacksson dog inatt , inte för att det berör mig så mycket , han är inte mer värd en någon annan människa bara för att han är berömd. Men men , alla ska dö ngn gång , å nu var de hans tur .. lite konstigt känns de , men jag kände honom inte , och därför är de svårt att ta åt sig av en sådan sak..
Jag skrev igår att det var en sak jag ville berätta here it is :
Jag håller på att ge upp , ge upp min vän , kompisar , familj och allt ... orkar inte mer , jag gör inte de , vet inte vad jag ska ta mig till, jag känner som att jag bara blir uttnyttjad hela tiden , att folk andvänder mig till något , sen slänger ni mig ?
Varför , är jag bara en person som är bra att ha i vissa lägen , och inte alltid ?
Vart är dom människorna som stannar vid min sida hela tiden ?
Nu bev jag upprörd så nu lägger jag av att skriva, måste ta en kopp te ..
Jossan !
/LouiseEriksson
Fick ett samtal från Jossan , det allra närmaste vännen jag har haft. Jag var som en familje medlem hos henne och jag till å med kallade hennes mamma , för Mamma2..
Men sen en dag hände det något som fick mig att brinna inombords...
Jossan å jag brukade göra allt tillsammans ... och denna gång skulle hon följa med mig på Permission hemma i Karlstad , det är där mardrömmen började , som ni märkt kanske är inte Karlstad den direkt ängla staden.
Vi skulle på en fest hos ett par kompisar till mig i vålberg.. med lite för mycket öl och annat skit , så började jag tappa fokus , jag sluta tänka klart , och sket totalt i allt ansvar jag hade . Det slutade med en brutal misshandel som slet mitt liv isär..
Jag och Jossan hade nyss legat inne på toaletten och spytt i kors , när jag gick ner på i ett rum med Daniel ( ex ) och några kompisar , jag var så påverkad att jag inte hade koll på nått.. Jag hade fått för mig att jossan hade stuckit iväg med min mobil och var upprörd .. men helt plötsligt så smälls den låsta dörren upp med en hård smäll och in flyger jossan hysteriskt skrikande , jag uppfattade det som ett fylle skrik å drog ut ur rummet , hon hade tydligen ropat efter min hjälp , hon var livrädd.. vilket jag inte förstod , så jag gick upp igen och då säger några tjejer till mig att några killar i en bil stod utanför och frågade efter mig , så jag och Daniel stack ut för att kolla vilka det var.
Det var Forsis , en killkompis till mig , innan att jag ens han fråga honom vad fan han ville, fick jag för mig att det var han som hade tagit å hämtat jossan , och det var därför hon var ''borta'' vilket hon tydligen inte va.
Jag började skälla ut honom efter noter , jag stod då i en tunn topp och jeans i snövädret, jag minns inte vad som sades mellan mig och Forsis ..
Men sedan händer de något som aldrig skulle ha hänt , som jag aldrig skulle ha fått sett och upplevt..
Jossan springer ut från husdörren ut mot parkeringen , inga skor , med en turkås-klänning , som var ner dränkt med blod, hela hon var sönderslagen , kunde inte se hennes ansikte för de var en ända stor blodsamling , hon skriker hysteriskt , i ren panik , att hon kommer dö .. snön var helt röd , hon sprang mot Forsis bil och skrek att han skulle öppna dörren , för hon var livrädd att hon skulle bli mördad.. jag förstod ingenting , jag bad han öppna dörren flera gånger å att han skulle köra hem henne till min mamma , men han vägrade , tillslut var Daniel tvungen att slå mot honom för att han skulle öppna hennes dörr , bilen åkte iväg fort som fan ... jag förstår inte hur dom hittade hem till mig , men hem kom dom.. Jag gick tillbaka in i huset där alla tittade på mej , jag kände mej så otroligt ut-tittad.. Tillslut kommer Anna ( uppger ej riktiga namnet ) fram till mej , och gråter , hon ber mig om ursäkt för vad hon gjort , jag kudne inte förstå vad som hade hänt än ... men när jag klev ner i sovrummet där allt hänt , det rummet jag lämnade när jossan kom och bad mig och hjälp och jag gick för att ha fattat allt fel ... det var blod överallt, på väggar , på sängen , på bordet , på golvet , på ALLT.
Jag ville spy , jag har skit jobbigt att se detta framför mig, det låg hår kvar på bordet , blodspår på väggarna , nej usch det var hemskt..
Från den dagen förlorade jag en vän , en vän som jag aldig kommer återfå ..
Efter den dagen i mars, har jag aldrig haft en bra dag , en dag då jag inte tänkt på detta , hur jag !?
Kunde svika henne genom att lämna henne där för att bli helt sönderslagen ?!
Skriket , paniken ochc hysterin kommer jag aldrig glömma..
Och Jossan var verkligen inte en sådan vän som man skaffar sig över en dag , å man älskar efter 2 timmar , utan hon var en vän som gick med mig genom allt i år , vi gick igenom lycka , glädje , hat och bråk tillsammans ...
En sådan vän man bara får en gång i livet...
Men hon ringde iaf idag och skulle kolla läget , vad hon än säger , hur hon än är ... kommer vi alltid älska varann , men vi har varistt nu , allt som vi delade , finns inte , nu har vi vårt eget , men de känndes så otroligt skönt att få prata med henne.. Saknar henne så , men hennes mamma , min föredett mamma2 HATAR mig , det har hon all rätt till , för jag kunde gjort så mycket mer , vart fanns jag? .. jo i min egna lilla drogande värld , där droger och festande var allt som betydde något.
Jag ber alla i jossans familj som blivigt berörda av detta om ursäkt. Begär inte att ni ska förlåta mig , inte heller ge mej en andra chans , jag vill bara få ett lugnt över detta. Förlåt , för allt lidandet , förlåt för att jag inte kunde tagit mitt ansvar att ha gjort saken annorlunda , det är lätt att vara efterklok , är det något som jag vill , är de att ha åkt hem med jossan innan något hänt .. att ha något sådant på mitt samvete är hemskt .. från djupet av mitt hjärta FÖRLÅT! :(
Nu kan jag inte skriva mer om det , för då bryter jag ihop , vet att jag inte kommer kunna sova inatt. Men nu har jag släppt bomben.. det som tyngt mitt hjärta i flera månader.
Hörde att Michel jacksson dog inatt , inte för att det berör mig så mycket , han är inte mer värd en någon annan människa bara för att han är berömd. Men men , alla ska dö ngn gång , å nu var de hans tur .. lite konstigt känns de , men jag kände honom inte , och därför är de svårt att ta åt sig av en sådan sak..
Jag skrev igår att det var en sak jag ville berätta here it is :
Jag håller på att ge upp , ge upp min vän , kompisar , familj och allt ... orkar inte mer , jag gör inte de , vet inte vad jag ska ta mig till, jag känner som att jag bara blir uttnyttjad hela tiden , att folk andvänder mig till något , sen slänger ni mig ?
Varför , är jag bara en person som är bra att ha i vissa lägen , och inte alltid ?
Vart är dom människorna som stannar vid min sida hela tiden ?
Nu bev jag upprörd så nu lägger jag av att skriva, måste ta en kopp te ..
Jossan !
/LouiseEriksson
Kommentarer
Postat av: Någon
Ge inte upp...aldrig...Du har en själ ,ett hjärta ,ett samvete...Har man varit i botten finns det en väg..uppåt, du berör,du är vacker..Ge inte upp
Postat av: Syterysterlillan :D
Nu var det lite bättre, försök att berätta konsekvenserna vad som händer, eftersom du inte haft det lätt, beskriv hur det är att få vara med om sån skit och hur mkt mer det bräns eftersom man inte har ngn familj att vända sig till ah om du fattar puss ily <3
Postat av: anonym
gumman då:( jag vet att du har haft det svårt med detta och jag står vid din sida till 100% och det kommer jag alltid göra<3 du kan ringa mig vilken tid på dygnet om du vill prata och det vet du. det är folk omkring dig som är problemet! för du är en sjuukt underbar tjej som jag alltid kommer hålla fast vid<3 Älskar dig gumman<3 du vet nog vem det är<3<3
Postat av: Beatrice [foto, mode & vardag]
tack så mycket sötnos! :)
Postat av: Felicia
Usch vad hemskt!
Men det är inte ditt fel,någon annan på festen kunde ha hjälpt henne.Någon annan var säkert mer nykter än dig och uppfattade hennes rop på hjälp.Alla på festen är lika skyldiga ur min synvinkel!
Och hon som gjorde det,fyfan vilken människa!
Postat av: Jossan
Min älskade älskade louise, vi har gått igenom allt tillsammans. Vi behöver smälta det här och gå vidare, jag har varit utan dig i månader nu fyskiskt men inte psykiskt, psykiskt släpper jag dig aldrig. Du är mitt hjärta, och jag älskar dig så otroligt mycket. Vi ska ordna det hära, men det kommer ta tid, men ordna det ska vi! Ger du upp och försvinner så gör jag det samma!
Jag älskar dig av hela mitt hjärta, din bästa vän i nöd och lust
Josefine
Trackback
