Från den Lyckliga flickan till den Olyckligaste bruden.
1992-2004 levde jag tillsammans med min familj mamma pappa och 4 småsyskon
Pappa jobbade alltid natt och var sellan hemma, tog hand om oss på morgonen innan skolan, och hemma fredag lördag varje vecka.
Mamma jobbade , när hon inte var mamma ledig så klart vilket hon ofta var. Hon var alltid hemma med oss barn efter skolan och på kvällarna.
2005 jun - efter mycket bråk de senaste åren gick mina föräldrar isär och mamma flyttade till en lägenhet ( 3a ) med alla barn och Pappa bodde kvar i huset.
Sen flyttade mamma till ett större hus och där har hon bott sen än idag.
Pappa sålde huset och flyttade till sommarstugan i Gräsmark.
Jag tog skillsmässan hård , och blev som en extra mamma för mina syskon , mamma och pappa kunde inte vara överrens om vilka dagar vi skulle vara hos respektive förälder , och därför kopplades Socialtjänsten in.
Det slutade med att jag bara bodde hos min Far , som mådde dåligt , och jag vet att vi var på många möten , Socialtjänsten , Familjerätt , Polisen och alla andra slags myndigheter.
2005-okt - Socialtjänsten omhändertog alla barn via LVU hemma hos pappa , Vi och mamma fick du inom kvinnojuoren ett skyddat boende utanför Karlstad.
Det var då helvettet började , jag slog min syster , jag försökte ta livet av mig flera gånger , mamma och jag bara bråkade, och Socialtjänsten var dom elakaste jag visste, för jag vill träffa min pappa.
Jag var psykiskt misshandlad.
Fick flytta därifrån tidigare än tänkt till min mormor , för jag kunde inte bo tsm med min mamma.
2005-nov - Fosterhems placerades jag i Olsäter . P.G.A att jag träffat min pappa 10 min i smyg och det fick min mamma reda på och kontaktade Socialjouren som i sin tur kontaktade Polis , som grep mig på Mc'donalds.
Jag fick åka hem till mamma på helgerna , men det funkade inte så bra , blev ofa att polisen eller Socialjuoren fick hämta mig och köra mig tillbaka till fosterhemmet. Flera gånger skedde de rymningsförsök.
Pappa och jag fick inte ha någon kontakt , några enstaka brev blev de, men alla kom inte fram , dom tog soc !
Jag och pappa fortsatte träffa varann ismyg , tog fika och shoppade , hjälpte han med att städa ut huset och sånt.
2006 14 jun - Fick socialtjänsten nog att jag och pappa träffades i smyg , och tog beslutet att placera mig i ett fosterhem längre mycket längre bort , där pappa inte skulle kunna hitta mig.
Dom placerade mig i Vallentuna Stockholm.
I en Gambiansk familj, pratade mycket Engelska , och jag blev bara mer mer psykisk dålig , men det var det ingen som såg. Jag började tröst äta , och mobil , telefon , dator fick jag inte använda , för då kunde jag kontakta pappa .
Jag skickade ngra brev till pappa , men fick nästan aldrig svar tillbaka, för soc tog breven som han skickade.
I Vallentuna, började jag ny skola och träffade nytt folk , fick nästan aldrig åka till karlstad.
Började dricka röka och göra kriminella handlingar. Skolan gick piss , och fick då inte vara ute, relationen till mamma funkade ibland. Jag misshandlade personer och självmord ansåg jag som ända utvägen.
Mitt HAT mot Socialtjänsten VÄXTE för varjedag. Det fanns ingen som ville se mig lycklig , utan tryckte bara ner mig mer och mer , mer straff och jag grät VARJE natt!
2007- juli - Jag hade ingen aning om min pappa levde , hörde ryktas om att han tagit sitt liv , att han börjat med droger .
Jag visste inget , tills en dag i skolan , då jag genom en hemsida på skolansdata fick fram pappas mobilnr ... jag ringde han och han levde , han hade skaffat ny familj och skulle gifta sig , flytta till Brasilien han lät lycklig, men vi grät å grät.
ingen visste om våran kontakt men dom fick tag i min telefon och tog den.
Två dagar senare Rymmde jag från Stockholm 35 mil från Stockholm hem till min pappa i Grums.
Jag var på rymmen i 10 dagar innan Polisen hittade mig, och det gick vildt till , pappa blev gripen och barnen till hans nys tjej blev skräckslagna , pappa släpptes men jag greps.
Hamnade tillbaka på samma fosterhem igen.
Fick fortfarande ingen kontakt med pappa.
2007- agusti - Rymde jag till pappa igen efter att ha träffat honom på Centralen i stockholm , denna gång tog det bara 1 dygn innan dom hittade mig . Denna gång gick de lugnare till och direkt hem tillbaka till Stockholm igen.
Jag begärde et umgänge med min pappa , annars skulle jag rymma igen.
2007 - dec - började ett umgänge mellan mig och pappa igen.
2008- jun - Efter att ha rymt ut genom fönstret på natten för att träffa min pojkvän från Sandviken , fick jag flyttas igen , till ett nytt fosterhem i Stockholm/Öregrund.
2008 jul - aug.Spenderade jag sommaren hos mamma eller pappa , även en tripp till Danmark med kusin och G.morfar.
Bestämde mig för att börja ett nytt liv , började gymasiumet , började plugga, vilket jag inte gjort på flera år.
Jag valde nya vänner, slutade drick på helger , och begick ej kriminella handlingar.
2008 dec - 2009 april. - Började jag leva ett dubbel liv , i Stockholm , var jag en skötsam flicka , som aldrig gjorde några fel.
Men när jag var i Karlstad , söp jag som en idiot , började missbruka droger , och det blev bara värre och värre , men ingen såg , för jag döljde det så bra.
Jag kom aldrig hem i tid , eller bara försvann under nätterna, fel umgänge och jag gick och slog ner folk så fort allt gick emot mig.
Men i Stockholm märktes det inget , för där jag var jag duktig.
2009- april - Jag kom aldrig tillbaka till Stockholm efter en hemresa till Karlstad.
Min tanke var att jag skulle få vara fri , supa när jag vill , ta droger utan att någon skulle bry sig , vra uppe hur länge jag vill, ingen som kunde bestämma , som alla gjort i 4 år nu.
Efter en vecka på rymmen men bara alkohol och droger , ingen mat och dåligt med kläder.
Jag fick ångest och ringde min fostermamma och bad henne hjälpa mig hem igen . Fick då spendera sissta natten hos mamma den natten , sen blev de tillbaka till Stockholm igen.
Sen nu ska ni få följa mig dag för dag..
Vilka dagar som är värst och hur jag upplever Socialtjänstens klor i mina axlar.
/ LouiseEriksson
du e så jävla duktig som klarade ettan på gymnasiet med allt d där<3 å du kmr gå långt med din personlighet<33kramar, ja tänker följa din blogg :D
Älskar dig gumman <3 du är så jävla fin och så jävla smart!
Du klarar det här :) Du har styrkan och viljan att fixa alltihop, Älskar diig gumman <333 när som helst när du vill prata RING tveka inte! tro mig ingen kommer att bli arg på dig. åååh
Jag saknar diig så jävla mycket gumman!
jag och familjen kommer till stockholm när mamma och pappa får semester, kanske kan komma och hälsa på diig då :) Älskar diig !
Asså, jag tycker att dina historier om ditt liv är så gripande. Jag vill bara läsa mer och mer (då vill jag bara säga att jag har as svårt att läsa och tycker att de är jobbigt.) Men här blir jag som uppslukad!
Jag tycker att de är orettvist att du ska få ha det så här. Och men han sett på dig att du inte har mått 100% bra. Men jag har inte riktigt vågat göra något!
Hoppas att de här löser sig och att du får bli lycklig igen för de är du värd! :)
Du kan inte haft det lätt :/..
Jag tycker att om din blogg när du skrivet om ditt liv vad som har hänt.
blir tårögd av att läsa detta lolla, och jag vet att du har inte haft det lätt gumman, men du ska veta att jag kommer alltid finnas för dej!<3, ALLTID!<33
Men usch vad jobbigt.. jag ramlade in pa din blogg och blir alldeles tarogd av det jag laser. Jag gar just nu igenom en jobbig tid med mina barns pappa. Har rader alla mig att mina barn inte borde fa se sin pappa MEN jag star emot och vill verkligen att de ska fa ha en relation med honom. Du verkar vara stark fortsatt med det och kom ihag att det finns manniskor som alskar dig! Kram Sara (Mamma i London)
Du är så jäkla grym så det finns inte! Och jag hoppas att du själv förstår och inser det..
Något som jag själv har lärt mig är att när man börjar förstå sina handlingar och reaktioner så blir förståelsen över varför man gör och reagerar som man gör mycket lättare. Det betyder inte att man ska behöva ändra sig, bara att man förstår varför man är som man är.. Har du väl förstått det har du lättare att acceptera dig själv.
Och som vanligt så skulle jag kunna hålla på och skriva en hel bok om egentligen ingenting alls och jag vet inte riktigt vad jag vill få fram. Men i mina ögon så är du värd guld och jag kommer finnas vid din sida om du vill och när du behöver. <3
jag haatar soc dom e sjuka . staystrong !
