Stockholm-Borlänge.
Jahapp , bästa nyheter EVER när man vaknar.
'' Du ska följa med mig till sthlm på kalas , och sen ska vi till borlänge för du ska jobba så du kan betala av ina böter''
Wihie.. visst det är väl bra att jag kan betala av det , men alltså .. jag hade ju andra planer för idag : (
Sånna här saker ska man inte säga till mig på det sättet , det kan förstöra hela min dag. : / Jobbigt.
Nu kommer jag gå opeppad hela dagen.. Jag hoppas bara att Felle ska följa med på den där festen, så slipper jag vara ensam.. Det jobbigaste är att den här tjejen som fyller år , går i min paralell klass på Åva. Hon går Barn&Fritid. PAIN !
Men de sämsta är lixom mitt jobb jag ska få. Flytta över en djuraffär till en ny lokal. Men men , det är snällt att jag kan få betala av mina böter.. så slipper jag hamna med den hos kronofogden.. :)
Ikväll kommer jag uppdatera mer om varför jag fått mina böter. Ganska tragisk historia faktiskt.
Men nu ska jag dricka upp mitt Te och sen klä på mig , å så.
/LouiseEriksson
Solnedgång ger ett lugn.
Kom nyss hem från havet , Jesper ville träffa mig så jag gick ner till Konsum och träffade honom , sen gick vi ner till kllipporna och satte och , gud vad vi pratade , vi pratade om allt.
Vi såg solnedgången , fan vad lugnt å skönt det var att sitta där å bara se hur solen sakta försvinner ner.
När jag satt där så kände jag mig lugn , kändes som att jag inte hade några gränser eller regler , allt var bara så nice !
FÖRUTOM att 7 pers skulle ringa å smsa hela tiden haha (;
Ska nog träffa han igen imorgon. : P
Nu sitter jag och dricker te , och ska snart sätta mig vid tv'n.
/LouiseEriksson
Vi såg solnedgången , fan vad lugnt å skönt det var att sitta där å bara se hur solen sakta försvinner ner.
När jag satt där så kände jag mig lugn , kändes som att jag inte hade några gränser eller regler , allt var bara så nice !
FÖRUTOM att 7 pers skulle ringa å smsa hela tiden haha (;
Ska nog träffa han igen imorgon. : P
Nu sitter jag och dricker te , och ska snart sätta mig vid tv'n.
/LouiseEriksson
Bränd !
hallu.. idag har jag legat ute i solen , vilket har gjort att jag bränt mig på baksidan -.-' det svider å gör ont.
Men de tål jag , smärta är inget!
Jag tänker tillbaka på sisst jag var så här bränd , det var när jag och mamma och två småbröder var på Rhodos , jag bodde då hos mitt gamla fosterhem , mamma hade frågat mig om jag ville följa med. Socialen tyckte inte direkt om idén eftersom jag och mamma hade enligt dom ett ''ostabilt'' förhållande. Men vi lyckades övertala dom , och jag vet att jag fick två regler av dom , för att få åka med .
1. Gå iväg om det uppstår en konflikt mellan mig och mamma
2. Inte bli irriterad på nått.
Jag minns inte så noga , men jag vet att det uppstod ett bråk mellan mig och mamma , och jag gick därifrån... in efter mig kommer mamma , och skriker , uppsöker bråk , och jag som inte är konflikträdd på för 5öre fortsätter då detta bråk , och det slutar alltid med att mamma blir ledsen och går iväg , jag sa då till mamma att jag ville att hon skulle ringa Socialen , för jag ville sätta mig på ett flyg hem igen , att jag inte ville ha nått med henne att göra , att hon kunde dra åt skogen och dö.. minns de så väl ... att jag var berädd att lämna min mamma på Rhodos , för en konflikt , är skrämmande , för då måste jag varigt jätte arg... Mamma hade gjort allt hon kunnat , hon hade inte råd att åka på denna resa egentligen , men gjorde det ändå. Hemskt minne .
Mina och mammas bråk har alltid gjort ont i mig , för det är nästan ALLTID jag som startar dom , jag älskade bråk och tjafs , att vara grov i munnen det kan jag. För jag har alltid lärt mig att ett ord gör ondare än ett slag..
Nu bråkar jag och mamma sällan.. Vi har bara små enstaka tjafs , men det är oftast när jag är deprimerad som det kan uppstå.
Jag och mamma kämpar på , vi är starka. Hon förlorade sin dotter , och jag min mamma.
Anledningen till att jag kämpar i mitt liv , det är för min familj , det är de som håller mig i liv.
Ska gå och smörja in mig med kylbalsam igen för det svider nå så åt fanders. 
.jag.
/LouiseEriksson
Vad ska jag göra ?
Nu är jag så jävla trött , spelar ta mig fan ingenroll vad jag gör, vad jag säger , eller hur jag lyssnar så gör jag fel... minsta lilla , kan vara att jag hängde handuken på altan räcket ist för på torkstället där ute , så är de fel.
Jag är så arg nu , att jag tänker sitta inne på mitt rum hela kvällen. Ingen idé för mig att gå utanför min dörr , för då är de säkert nått mer som är fel.
Jag känner mej som en dum flicka som inte vet något , som inte fattar något.. precis så som alla beskriver mig.
Blon från Karlstad , är vad dom kallar mig , ni hör ju bara hur de låter.
Som om Sthlm eller malmö eller vafan som hellst är så himla mycket bättre än Karlstad ? NEJ ! Det är de inte.
Nu undrar ni kanske varför jag är så jävla förbannad.
Jo de hände en liten incident vid middagsbordet idag..
Vi sitter å äter revbensspjäll , vilket jag HATAR eftersom det innehåller ben och senor och fett. Jag klarar inte äta det. Men skit samma. Vi sitter å äter , sen säger min fosterpappa något som han vet sårar mej , som jag tycker är jobbigt. Han satte sig å gjorde narr av mig , för en sak som jag verkligen tycker är jobbigt.. alla tyckte detta självklart var roligt, men de tycker inte jag , jag blev skit ledsen vilket alla såg, och blev sedan så jävla arg att jag tog mitt vattenglas å kastade det på Per.. vände sedan bort mitt huvud och blev arg å ledsen , fick då en grinig fostermamma , för att ha kastat vatten , men vadå ? :O ska man inte bli irriterad å arg på fosterpappan , som sa sånt , nej de var roligt. !
I samma veva fick jag sms av mamma och berättade hur ledsen jag är , och vad som hänt , men det är som vanligt , mamma ska skydda mina fosterföräldrar å säga att jag gjrot fel.. bad henne dra åt helvette nu , vilket svider i mig , jag hatar att hon är sådan , KAN HON FATTA att det är jag som lider av detta , att allt ska man inte skämta om.. finns vissa saker som man inte ens ska säga , för att de kränker en person så den blir ledsen..
Han kommer sedan in till mig igen efter att ha gått in på mitt rum och stängt dörren , han kommer in skrattar åt mej kramar mej och skrattar lite till när han inser att jag är väldigt upprörd ... jag vill vara ifred å säger de till han , MEN man fick inte ett förlåt äns, utan detta var ju sååååååå jävla roligt att hela min kväll hela min natt är förstörd nu kommer inte tårarna kunna sluta rinna på ett bra jädra tag.
Jag hatar att jag bad mamma dra åt helvette ... det var jävligt onödigt av mig , men hon måste tänka på att det sårar mej när hon hela tiden ställer sig på fel sida, när jag är upprörd och ledsen så är de jag som är fel , jag som ska skärpa ihop mig , å att jag får tåla lite mer att inte vara så klen .. MEN VAFAN , jag kan inte ta smäll efter smäll , tillslut får man nog. Men men jag ska inte öppna min käft till henne en gång till när jag är ledsen , för de gör mig ju bara arg , och ännu mer ledsen.
Vad fan ska jag göra , jag orkar inte mer , jag måste få en paus härifrån , jag vill bara ha lite avlastning.
Det är inget emot familjen eller nått, men de är just att jag börjar känna mer känslor och bli mer instängd , det är farligt för mig , för till slut exploderar jag vilket jag har gjort 2 gånger , och jag vill inte va med om det igen.
Första gången , så hade jag tagit på mej så mycket av alla andras problem , levde efter andra, hade aldrig tid att tänka på mig , själv, skulle bara hjälpa andra å sätta andra framför mig själv, tillslut var jag så instängd i mig själv att jag exploderade å fick en Panikångest attack.. jag var på väg att ta livet av mig , jag ringde min mamma å bad henne komma å hämta mig i sthlm , för annars skulle jag ta livet av mig , jag var hysteriskt , jag skrev ett brev till familjen , tog en karta sömnpiller å somnade , hände ingenting , men det var så hemskt.
Andra gången, var jag hemma hos mamma , å då hade jag å mamma bråkat oavbrutet i 3 dagar om stulna pengar å cigg ... mamma ringde då socialen och sa att hon inte ville ha kvar mig längre att dom fick komma och hämta mig. Jag kände mig så himla övergiven och oälskad , och får en ångest attack så de skiker om det , hela vardagsrummet blev så stort , och jag var så liten , min lillbror satt framför tv'n och spelade tvspel , när det flög en vas mot honom och jag rev sönder allt , jag skrek i panik , för det gjorde så ont inuti mig , det krampade occh jag fick ingen luft , jag föll ihop på golvet , och mamma sprang fram till mig å klappade på mig, jag skrek att hatade henne och älskade henne , jag visste inte alls vad jag pratade om , mina syskon såg detta och blev helt förskräckta , jag fick ingen luft och jag trodde jag skulle svimma , det gjorde så jävla ont i kroppen , det var som om någon klämde ihop mej till en liten boll .. mamma visste inte om hon skulle ringa psyk å få mig inlagd där , men ist ringde hon mormor , å mormor kom , jag var inte helt återstäld förens dagen efter. Jag fick sova hos mormor den natten och i ngra dagar efter för att vara säker på att jag var okej..
Efter dom två incidenserna , vill jag inte att detta ska hända igen , därför blir jag så förtvivlad , vad ska jag göra ?
Vem kan hjälpa mig ? Jag låter ju som ett jävla vrak nu , men jag är så himla rädd att jag ska få en attack igen.
Kanske är de lika bra att jag går å tar mig en kopp te , och tittar på en film. Måste få nerverna i styr .. måste ringa mamma å be om ursäkt annars kan jag inte sova inatt.
jag och mamma på julafton.
(klicka på bilderna så blir dom större)
/LouiseEriksson
Jag är så arg nu , att jag tänker sitta inne på mitt rum hela kvällen. Ingen idé för mig att gå utanför min dörr , för då är de säkert nått mer som är fel.
Jag känner mej som en dum flicka som inte vet något , som inte fattar något.. precis så som alla beskriver mig.
Blon från Karlstad , är vad dom kallar mig , ni hör ju bara hur de låter.
Som om Sthlm eller malmö eller vafan som hellst är så himla mycket bättre än Karlstad ? NEJ ! Det är de inte.
Nu undrar ni kanske varför jag är så jävla förbannad.
Jo de hände en liten incident vid middagsbordet idag..
Vi sitter å äter revbensspjäll , vilket jag HATAR eftersom det innehåller ben och senor och fett. Jag klarar inte äta det. Men skit samma. Vi sitter å äter , sen säger min fosterpappa något som han vet sårar mej , som jag tycker är jobbigt. Han satte sig å gjorde narr av mig , för en sak som jag verkligen tycker är jobbigt.. alla tyckte detta självklart var roligt, men de tycker inte jag , jag blev skit ledsen vilket alla såg, och blev sedan så jävla arg att jag tog mitt vattenglas å kastade det på Per.. vände sedan bort mitt huvud och blev arg å ledsen , fick då en grinig fostermamma , för att ha kastat vatten , men vadå ? :O ska man inte bli irriterad å arg på fosterpappan , som sa sånt , nej de var roligt. !
I samma veva fick jag sms av mamma och berättade hur ledsen jag är , och vad som hänt , men det är som vanligt , mamma ska skydda mina fosterföräldrar å säga att jag gjrot fel.. bad henne dra åt helvette nu , vilket svider i mig , jag hatar att hon är sådan , KAN HON FATTA att det är jag som lider av detta , att allt ska man inte skämta om.. finns vissa saker som man inte ens ska säga , för att de kränker en person så den blir ledsen..
Han kommer sedan in till mig igen efter att ha gått in på mitt rum och stängt dörren , han kommer in skrattar åt mej kramar mej och skrattar lite till när han inser att jag är väldigt upprörd ... jag vill vara ifred å säger de till han , MEN man fick inte ett förlåt äns, utan detta var ju sååååååå jävla roligt att hela min kväll hela min natt är förstörd nu kommer inte tårarna kunna sluta rinna på ett bra jädra tag.
Jag hatar att jag bad mamma dra åt helvette ... det var jävligt onödigt av mig , men hon måste tänka på att det sårar mej när hon hela tiden ställer sig på fel sida, när jag är upprörd och ledsen så är de jag som är fel , jag som ska skärpa ihop mig , å att jag får tåla lite mer att inte vara så klen .. MEN VAFAN , jag kan inte ta smäll efter smäll , tillslut får man nog. Men men jag ska inte öppna min käft till henne en gång till när jag är ledsen , för de gör mig ju bara arg , och ännu mer ledsen.
Vad fan ska jag göra , jag orkar inte mer , jag måste få en paus härifrån , jag vill bara ha lite avlastning.
Det är inget emot familjen eller nått, men de är just att jag börjar känna mer känslor och bli mer instängd , det är farligt för mig , för till slut exploderar jag vilket jag har gjort 2 gånger , och jag vill inte va med om det igen.
Första gången , så hade jag tagit på mej så mycket av alla andras problem , levde efter andra, hade aldrig tid att tänka på mig , själv, skulle bara hjälpa andra å sätta andra framför mig själv, tillslut var jag så instängd i mig själv att jag exploderade å fick en Panikångest attack.. jag var på väg att ta livet av mig , jag ringde min mamma å bad henne komma å hämta mig i sthlm , för annars skulle jag ta livet av mig , jag var hysteriskt , jag skrev ett brev till familjen , tog en karta sömnpiller å somnade , hände ingenting , men det var så hemskt.
Andra gången, var jag hemma hos mamma , å då hade jag å mamma bråkat oavbrutet i 3 dagar om stulna pengar å cigg ... mamma ringde då socialen och sa att hon inte ville ha kvar mig längre att dom fick komma och hämta mig. Jag kände mig så himla övergiven och oälskad , och får en ångest attack så de skiker om det , hela vardagsrummet blev så stort , och jag var så liten , min lillbror satt framför tv'n och spelade tvspel , när det flög en vas mot honom och jag rev sönder allt , jag skrek i panik , för det gjorde så ont inuti mig , det krampade occh jag fick ingen luft , jag föll ihop på golvet , och mamma sprang fram till mig å klappade på mig, jag skrek att hatade henne och älskade henne , jag visste inte alls vad jag pratade om , mina syskon såg detta och blev helt förskräckta , jag fick ingen luft och jag trodde jag skulle svimma , det gjorde så jävla ont i kroppen , det var som om någon klämde ihop mej till en liten boll .. mamma visste inte om hon skulle ringa psyk å få mig inlagd där , men ist ringde hon mormor , å mormor kom , jag var inte helt återstäld förens dagen efter. Jag fick sova hos mormor den natten och i ngra dagar efter för att vara säker på att jag var okej..
Efter dom två incidenserna , vill jag inte att detta ska hända igen , därför blir jag så förtvivlad , vad ska jag göra ?
Vem kan hjälpa mig ? Jag låter ju som ett jävla vrak nu , men jag är så himla rädd att jag ska få en attack igen.
Kanske är de lika bra att jag går å tar mig en kopp te , och tittar på en film. Måste få nerverna i styr .. måste ringa mamma å be om ursäkt annars kan jag inte sova inatt.
jag och mamma på julafton.
(klicka på bilderna så blir dom större)
/LouiseEriksson
bränd på utsidan ger färg , bränd på insidan ger lidande.
Har lega ute i solen flera timmar idag , å jag som har så himla svårt för att bli brun , fick lite färg (: det bränner lite på rumpan.. men de är inte det ända som har bränt idag.
Fick ett samtal från Jossan , det allra närmaste vännen jag har haft. Jag var som en familje medlem hos henne och jag till å med kallade hennes mamma , för Mamma2..
Men sen en dag hände det något som fick mig att brinna inombords...
Jossan å jag brukade göra allt tillsammans ... och denna gång skulle hon följa med mig på Permission hemma i Karlstad , det är där mardrömmen började , som ni märkt kanske är inte Karlstad den direkt ängla staden.
Vi skulle på en fest hos ett par kompisar till mig i vålberg.. med lite för mycket öl och annat skit , så började jag tappa fokus , jag sluta tänka klart , och sket totalt i allt ansvar jag hade . Det slutade med en brutal misshandel som slet mitt liv isär..
Jag och Jossan hade nyss legat inne på toaletten och spytt i kors , när jag gick ner på i ett rum med Daniel ( ex ) och några kompisar , jag var så påverkad att jag inte hade koll på nått.. Jag hade fått för mig att jossan hade stuckit iväg med min mobil och var upprörd .. men helt plötsligt så smälls den låsta dörren upp med en hård smäll och in flyger jossan hysteriskt skrikande , jag uppfattade det som ett fylle skrik å drog ut ur rummet , hon hade tydligen ropat efter min hjälp , hon var livrädd.. vilket jag inte förstod , så jag gick upp igen och då säger några tjejer till mig att några killar i en bil stod utanför och frågade efter mig , så jag och Daniel stack ut för att kolla vilka det var.
Det var Forsis , en killkompis till mig , innan att jag ens han fråga honom vad fan han ville, fick jag för mig att det var han som hade tagit å hämtat jossan , och det var därför hon var ''borta'' vilket hon tydligen inte va.
Jag började skälla ut honom efter noter , jag stod då i en tunn topp och jeans i snövädret, jag minns inte vad som sades mellan mig och Forsis ..
Men sedan händer de något som aldrig skulle ha hänt , som jag aldrig skulle ha fått sett och upplevt..
Jossan springer ut från husdörren ut mot parkeringen , inga skor , med en turkås-klänning , som var ner dränkt med blod, hela hon var sönderslagen , kunde inte se hennes ansikte för de var en ända stor blodsamling , hon skriker hysteriskt , i ren panik , att hon kommer dö .. snön var helt röd , hon sprang mot Forsis bil och skrek att han skulle öppna dörren , för hon var livrädd att hon skulle bli mördad.. jag förstod ingenting , jag bad han öppna dörren flera gånger å att han skulle köra hem henne till min mamma , men han vägrade , tillslut var Daniel tvungen att slå mot honom för att han skulle öppna hennes dörr , bilen åkte iväg fort som fan ... jag förstår inte hur dom hittade hem till mig , men hem kom dom.. Jag gick tillbaka in i huset där alla tittade på mej , jag kände mej så otroligt ut-tittad.. Tillslut kommer Anna ( uppger ej riktiga namnet ) fram till mej , och gråter , hon ber mig om ursäkt för vad hon gjort , jag kudne inte förstå vad som hade hänt än ... men när jag klev ner i sovrummet där allt hänt , det rummet jag lämnade när jossan kom och bad mig och hjälp och jag gick för att ha fattat allt fel ... det var blod överallt, på väggar , på sängen , på bordet , på golvet , på ALLT.
Jag ville spy , jag har skit jobbigt att se detta framför mig, det låg hår kvar på bordet , blodspår på väggarna , nej usch det var hemskt..
Från den dagen förlorade jag en vän , en vän som jag aldig kommer återfå ..
Efter den dagen i mars, har jag aldrig haft en bra dag , en dag då jag inte tänkt på detta , hur jag !?
Kunde svika henne genom att lämna henne där för att bli helt sönderslagen ?!
Skriket , paniken ochc hysterin kommer jag aldrig glömma..
Och Jossan var verkligen inte en sådan vän som man skaffar sig över en dag , å man älskar efter 2 timmar , utan hon var en vän som gick med mig genom allt i år , vi gick igenom lycka , glädje , hat och bråk tillsammans ...
En sådan vän man bara får en gång i livet...
Men hon ringde iaf idag och skulle kolla läget , vad hon än säger , hur hon än är ... kommer vi alltid älska varann , men vi har varistt nu , allt som vi delade , finns inte , nu har vi vårt eget , men de känndes så otroligt skönt att få prata med henne.. Saknar henne så , men hennes mamma , min föredett mamma2 HATAR mig , det har hon all rätt till , för jag kunde gjort så mycket mer , vart fanns jag? .. jo i min egna lilla drogande värld , där droger och festande var allt som betydde något.
Jag ber alla i jossans familj som blivigt berörda av detta om ursäkt. Begär inte att ni ska förlåta mig , inte heller ge mej en andra chans , jag vill bara få ett lugnt över detta. Förlåt , för allt lidandet , förlåt för att jag inte kunde tagit mitt ansvar att ha gjort saken annorlunda , det är lätt att vara efterklok , är det något som jag vill , är de att ha åkt hem med jossan innan något hänt .. att ha något sådant på mitt samvete är hemskt .. från djupet av mitt hjärta FÖRLÅT! :(
Nu kan jag inte skriva mer om det , för då bryter jag ihop , vet att jag inte kommer kunna sova inatt. Men nu har jag släppt bomben.. det som tyngt mitt hjärta i flera månader.
Hörde att Michel jacksson dog inatt , inte för att det berör mig så mycket , han är inte mer värd en någon annan människa bara för att han är berömd. Men men , alla ska dö ngn gång , å nu var de hans tur .. lite konstigt känns de , men jag kände honom inte , och därför är de svårt att ta åt sig av en sådan sak..
Jag skrev igår att det var en sak jag ville berätta here it is :
Jag håller på att ge upp , ge upp min vän , kompisar , familj och allt ... orkar inte mer , jag gör inte de , vet inte vad jag ska ta mig till, jag känner som att jag bara blir uttnyttjad hela tiden , att folk andvänder mig till något , sen slänger ni mig ?
Varför , är jag bara en person som är bra att ha i vissa lägen , och inte alltid ?
Vart är dom människorna som stannar vid min sida hela tiden ?
Nu bev jag upprörd så nu lägger jag av att skriva, måste ta en kopp te ..
Jossan !
/LouiseEriksson
Fick ett samtal från Jossan , det allra närmaste vännen jag har haft. Jag var som en familje medlem hos henne och jag till å med kallade hennes mamma , för Mamma2..
Men sen en dag hände det något som fick mig att brinna inombords...
Jossan å jag brukade göra allt tillsammans ... och denna gång skulle hon följa med mig på Permission hemma i Karlstad , det är där mardrömmen började , som ni märkt kanske är inte Karlstad den direkt ängla staden.
Vi skulle på en fest hos ett par kompisar till mig i vålberg.. med lite för mycket öl och annat skit , så började jag tappa fokus , jag sluta tänka klart , och sket totalt i allt ansvar jag hade . Det slutade med en brutal misshandel som slet mitt liv isär..
Jag och Jossan hade nyss legat inne på toaletten och spytt i kors , när jag gick ner på i ett rum med Daniel ( ex ) och några kompisar , jag var så påverkad att jag inte hade koll på nått.. Jag hade fått för mig att jossan hade stuckit iväg med min mobil och var upprörd .. men helt plötsligt så smälls den låsta dörren upp med en hård smäll och in flyger jossan hysteriskt skrikande , jag uppfattade det som ett fylle skrik å drog ut ur rummet , hon hade tydligen ropat efter min hjälp , hon var livrädd.. vilket jag inte förstod , så jag gick upp igen och då säger några tjejer till mig att några killar i en bil stod utanför och frågade efter mig , så jag och Daniel stack ut för att kolla vilka det var.
Det var Forsis , en killkompis till mig , innan att jag ens han fråga honom vad fan han ville, fick jag för mig att det var han som hade tagit å hämtat jossan , och det var därför hon var ''borta'' vilket hon tydligen inte va.
Jag började skälla ut honom efter noter , jag stod då i en tunn topp och jeans i snövädret, jag minns inte vad som sades mellan mig och Forsis ..
Men sedan händer de något som aldrig skulle ha hänt , som jag aldrig skulle ha fått sett och upplevt..
Jossan springer ut från husdörren ut mot parkeringen , inga skor , med en turkås-klänning , som var ner dränkt med blod, hela hon var sönderslagen , kunde inte se hennes ansikte för de var en ända stor blodsamling , hon skriker hysteriskt , i ren panik , att hon kommer dö .. snön var helt röd , hon sprang mot Forsis bil och skrek att han skulle öppna dörren , för hon var livrädd att hon skulle bli mördad.. jag förstod ingenting , jag bad han öppna dörren flera gånger å att han skulle köra hem henne till min mamma , men han vägrade , tillslut var Daniel tvungen att slå mot honom för att han skulle öppna hennes dörr , bilen åkte iväg fort som fan ... jag förstår inte hur dom hittade hem till mig , men hem kom dom.. Jag gick tillbaka in i huset där alla tittade på mej , jag kände mej så otroligt ut-tittad.. Tillslut kommer Anna ( uppger ej riktiga namnet ) fram till mej , och gråter , hon ber mig om ursäkt för vad hon gjort , jag kudne inte förstå vad som hade hänt än ... men när jag klev ner i sovrummet där allt hänt , det rummet jag lämnade när jossan kom och bad mig och hjälp och jag gick för att ha fattat allt fel ... det var blod överallt, på väggar , på sängen , på bordet , på golvet , på ALLT.
Jag ville spy , jag har skit jobbigt att se detta framför mig, det låg hår kvar på bordet , blodspår på väggarna , nej usch det var hemskt..
Från den dagen förlorade jag en vän , en vän som jag aldig kommer återfå ..
Efter den dagen i mars, har jag aldrig haft en bra dag , en dag då jag inte tänkt på detta , hur jag !?
Kunde svika henne genom att lämna henne där för att bli helt sönderslagen ?!
Skriket , paniken ochc hysterin kommer jag aldrig glömma..
Och Jossan var verkligen inte en sådan vän som man skaffar sig över en dag , å man älskar efter 2 timmar , utan hon var en vän som gick med mig genom allt i år , vi gick igenom lycka , glädje , hat och bråk tillsammans ...
En sådan vän man bara får en gång i livet...
Men hon ringde iaf idag och skulle kolla läget , vad hon än säger , hur hon än är ... kommer vi alltid älska varann , men vi har varistt nu , allt som vi delade , finns inte , nu har vi vårt eget , men de känndes så otroligt skönt att få prata med henne.. Saknar henne så , men hennes mamma , min föredett mamma2 HATAR mig , det har hon all rätt till , för jag kunde gjort så mycket mer , vart fanns jag? .. jo i min egna lilla drogande värld , där droger och festande var allt som betydde något.
Jag ber alla i jossans familj som blivigt berörda av detta om ursäkt. Begär inte att ni ska förlåta mig , inte heller ge mej en andra chans , jag vill bara få ett lugnt över detta. Förlåt , för allt lidandet , förlåt för att jag inte kunde tagit mitt ansvar att ha gjort saken annorlunda , det är lätt att vara efterklok , är det något som jag vill , är de att ha åkt hem med jossan innan något hänt .. att ha något sådant på mitt samvete är hemskt .. från djupet av mitt hjärta FÖRLÅT! :(
Nu kan jag inte skriva mer om det , för då bryter jag ihop , vet att jag inte kommer kunna sova inatt. Men nu har jag släppt bomben.. det som tyngt mitt hjärta i flera månader.
Hörde att Michel jacksson dog inatt , inte för att det berör mig så mycket , han är inte mer värd en någon annan människa bara för att han är berömd. Men men , alla ska dö ngn gång , å nu var de hans tur .. lite konstigt känns de , men jag kände honom inte , och därför är de svårt att ta åt sig av en sådan sak..
Jag skrev igår att det var en sak jag ville berätta here it is :
Jag håller på att ge upp , ge upp min vän , kompisar , familj och allt ... orkar inte mer , jag gör inte de , vet inte vad jag ska ta mig till, jag känner som att jag bara blir uttnyttjad hela tiden , att folk andvänder mig till något , sen slänger ni mig ?
Varför , är jag bara en person som är bra att ha i vissa lägen , och inte alltid ?
Vart är dom människorna som stannar vid min sida hela tiden ?
Nu bev jag upprörd så nu lägger jag av att skriva, måste ta en kopp te ..
Jossan !
/LouiseEriksson
vad har hänt med mig ? :O
Hej hej , nu har jag var på lite semester några dagar å inte haft internet -.-' har vart på Gotland men fostermamma ( Camilla ) och Fostersyster ( Pernilla ) det var då jag upptäckte hur stark jag måste bli för att klara livet.
Vet inte vad de vart med mig där , men allt känndes så jävla jobbigt.. 8 skavsår fick jag på fötterna , jävligt ont , och mitt humör var så jag kunde ställa mig å skrika hur högt som hellst.. men jag ''vågade'' inte... vill behålla lugnet å LE , men ibalnd kan man inte le, det var så att jag fick tillslut damp på min mobil som hela tiden la på mitt samtal.
Jag blev då arg , vilket inte är så ovanligt , då fick jag min första utskällning av min fostermamma ( Camilla ) jag klarade inte ta det , å blev alldeles gråt färdig , ville hem , eller JAG VILL HEM !
Det känndes som att alla där hade gaddat ihop sig mot mig , för allt jag gjorde var fel , allt jag sa var också fel.
Det var dom värsta dagarna hitills detta år för mig . Usch vad piss jag mådde!
Varför ser jag detta hat hos människor ? Varför kan jag aldrig sluta HATA ?
Jag har ställt mig en ända fråga till folk runt omkring.. : Vad gör jag för fel, eftersom det blir fel ?
Jag har fått svar som att det inte är jag som är felet , utan de är alla anda runt omkring som får mig känna världelös.
Jag har tappat så otroligt mycket kompisar bara för att jag ska vara så gott som instängd på sommarlovet..
Den ända som jag har kvar de är ta mej FAN Milla ! Vart är alla andra ? Ni som säger att ni älskar mig ? Varför hör ni inte av er , bryr er å kommer å hälsar på när ni vet att jag lever ut i ett helvette ? FALSKA ! Ni är tyvärr inte mer än ett '' hej '' för mig längre ''/
Sen har jag haft jätte svårt med min Mamma , hur mycket jag än älskar henne , så förstår hon inte , ochc hon gör allt bara värre för mig , ist för att få mig LE så får hon mig FLIPPA som ett jäddra svin ibland , jag tror då inte hon gör de med flit men svart i ögonen blir jag..
jag har tänkt väldigt mycket på min barndom dom senaste dagarna ... hur jobbigt jag faktiskt hade det.
Syrran å jag bråkade alltid , jag verkligen hatade att få mer syskon , ville döda både mamma och pappa när dom bråkade , hur jag var tvungen att ta ställning till deras bråk , att alltid fått försvara dom i olika sitiationer , hur jag kämpat för att få dom vänner , och hur jag tog hand om mina gråtande småsyskon när väggarna skakade å grälandet bara blev högre.. Hur mycket jag kämpat, hur fan orkade jag ?
Jag har fått tillbaka minnesstunder som jag aldrig komit ihåg innan ... som varigt så hemska att det skulle upplevas som en mardrömm för vissa.
Saker som svider i folks ögon om jag bara skriver de , så därför låter jag bli just idag.
Jag är så jävla äcklad av mig själv. Jag tycker jag är äcklig , för de liv som jag har , killar som bettet sig som svin , föräldrar som stäl av sina barn , socialen som hugger en i ryggen å jag ryser !
Mår så illa över mig själv ... jag hatar mig själv.. vad fan kan jag göra som gör att jag mår bättre , inte bara kleta in 100 kilo smink å sätta på mig utmanande kläder för att känna att jag inte är äcklig för en gångs skulle , utan vad ska jag göra för att må bra å tycka om mig själv jämt ?
Sen vill jag bara skriva en sak.. att jag är inget som du kan ta på och sen fucka skiten ur mig å dra bara så du vet.
Jag är ingen engångsförpackning som du kan använda en gång och sen slänga..
Jag är en brud som har tillräckligt mycket svek sedan innan å behöver mer. Tänkte bara säga de.
Tänkte skriva mer om hur mitt liv har varigt förr ... men just nu så orkar jag inte psykiskt , för att inte bryta ihop och för att kunna sova inatt.
Har snackat med Patrik i telefonen också, ringde honom å kollade läget. (: tycker han borde skaffa sig en tjej så de blir ording på han HAHA. Ska fixa Jennifer åt han , just for one night haha , jag vet att han är sugen :P
Humöret är ganska bra, lite jobbigt å blogga idag bara , vill berätta en sak för er , men de känns lite fel att dra upp det nu..
Vi tar det imorgon ist , annars blir de så mycket prat å det orkar jag inte.
äntligen en liten bild på mig.
/ LouiseEriksson
Vet inte vad de vart med mig där , men allt känndes så jävla jobbigt.. 8 skavsår fick jag på fötterna , jävligt ont , och mitt humör var så jag kunde ställa mig å skrika hur högt som hellst.. men jag ''vågade'' inte... vill behålla lugnet å LE , men ibalnd kan man inte le, det var så att jag fick tillslut damp på min mobil som hela tiden la på mitt samtal.
Jag blev då arg , vilket inte är så ovanligt , då fick jag min första utskällning av min fostermamma ( Camilla ) jag klarade inte ta det , å blev alldeles gråt färdig , ville hem , eller JAG VILL HEM !
Det känndes som att alla där hade gaddat ihop sig mot mig , för allt jag gjorde var fel , allt jag sa var också fel.
Det var dom värsta dagarna hitills detta år för mig . Usch vad piss jag mådde!
Varför ser jag detta hat hos människor ? Varför kan jag aldrig sluta HATA ?
Jag har ställt mig en ända fråga till folk runt omkring.. : Vad gör jag för fel, eftersom det blir fel ?
Jag har fått svar som att det inte är jag som är felet , utan de är alla anda runt omkring som får mig känna världelös.
Jag har tappat så otroligt mycket kompisar bara för att jag ska vara så gott som instängd på sommarlovet..
Den ända som jag har kvar de är ta mej FAN Milla ! Vart är alla andra ? Ni som säger att ni älskar mig ? Varför hör ni inte av er , bryr er å kommer å hälsar på när ni vet att jag lever ut i ett helvette ? FALSKA ! Ni är tyvärr inte mer än ett '' hej '' för mig längre ''/
Sen har jag haft jätte svårt med min Mamma , hur mycket jag än älskar henne , så förstår hon inte , ochc hon gör allt bara värre för mig , ist för att få mig LE så får hon mig FLIPPA som ett jäddra svin ibland , jag tror då inte hon gör de med flit men svart i ögonen blir jag..
jag har tänkt väldigt mycket på min barndom dom senaste dagarna ... hur jobbigt jag faktiskt hade det.
Syrran å jag bråkade alltid , jag verkligen hatade att få mer syskon , ville döda både mamma och pappa när dom bråkade , hur jag var tvungen att ta ställning till deras bråk , att alltid fått försvara dom i olika sitiationer , hur jag kämpat för att få dom vänner , och hur jag tog hand om mina gråtande småsyskon när väggarna skakade å grälandet bara blev högre.. Hur mycket jag kämpat, hur fan orkade jag ?
Jag har fått tillbaka minnesstunder som jag aldrig komit ihåg innan ... som varigt så hemska att det skulle upplevas som en mardrömm för vissa.
Saker som svider i folks ögon om jag bara skriver de , så därför låter jag bli just idag.
Jag är så jävla äcklad av mig själv. Jag tycker jag är äcklig , för de liv som jag har , killar som bettet sig som svin , föräldrar som stäl av sina barn , socialen som hugger en i ryggen å jag ryser !
Mår så illa över mig själv ... jag hatar mig själv.. vad fan kan jag göra som gör att jag mår bättre , inte bara kleta in 100 kilo smink å sätta på mig utmanande kläder för att känna att jag inte är äcklig för en gångs skulle , utan vad ska jag göra för att må bra å tycka om mig själv jämt ?
Sen vill jag bara skriva en sak.. att jag är inget som du kan ta på och sen fucka skiten ur mig å dra bara så du vet.
Jag är ingen engångsförpackning som du kan använda en gång och sen slänga..
Jag är en brud som har tillräckligt mycket svek sedan innan å behöver mer. Tänkte bara säga de.
Tänkte skriva mer om hur mitt liv har varigt förr ... men just nu så orkar jag inte psykiskt , för att inte bryta ihop och för att kunna sova inatt.
Har snackat med Patrik i telefonen också, ringde honom å kollade läget. (: tycker han borde skaffa sig en tjej så de blir ording på han HAHA. Ska fixa Jennifer åt han , just for one night haha , jag vet att han är sugen :P
Humöret är ganska bra, lite jobbigt å blogga idag bara , vill berätta en sak för er , men de känns lite fel att dra upp det nu..
Vi tar det imorgon ist , annars blir de så mycket prat å det orkar jag inte.
äntligen en liten bild på mig.
/ LouiseEriksson
Kul som nykter , men jobbigt att inte frestas : (
Jag trodde verkligen HELA mitt sommarlov , skulle bli piss ! Men på Midsommar vände det för stunden :)
Cissa , min äldsta fostersyster ( 18 ) kom hit med 3 tjejkompisar, och min Fosterkusin ( Felicia '' Felle'' 18 ) med hennes 3 kompisar ... Det har festas i 3 dagar nu.. och jag har vart med , men jag har varigt den som inte dricker, eftersom jag inte får för Soc , och fosterfamiljen.
Det har varigt skit jobbigt ska jag tala om , det verkligen bränner i ÖL-tarmen på mig , jag blir så frestad av alla dricka så de inte är sant ! :O jobbigt som saaatan !
Känslan av att lixom , inte FÅ göra saker , har fått mig att känna att jag är liten igen , alla regler å så. Vet inte hur jag ska förklara , men de är lika bra att jag inte gör de , för jag är sämst på att utrycka mig rätt !
Humöret känns ganska bra än så länge , saknar min familj så otroligt otroligt mycket ! :'( men men dom kommer hit till Öregrund snart å hälsa på ngra dagar , så de känns ju lite bättre. :)
kl 01:10 , å jag är så jädra sugen på att gå tillbaka till feststugan å umgås å skratta mera , men får inte :/ ska sova nu egentligen , för jag ska tydligen inte sova hela dagarna .. vilket jag inte gör :/ tycker inte jag iaf. men men , jag pallar inte bry mig om de. Snart är jag arton (: eller aa om typ 304 dagar eller nått sånt :P haha (:
Slog mig en tanke nyss :o
Hur kommer de bli på måndag ? När alla drar ? Då kommer jag inte ha någon att gå ut med längre , då kommer ju allt bli som vanligt igen.. :( depp jag blev nu '' / åååååh ! Jävla förbenade sommarlov !
Lika bra jag slutar skriva nu , för jag kommer bara få en massa damp å tankar igen , så kommer jag gräva ner mig i det å inte kunna sova som vanligt !
Godnatt på er .. <3
Fanny , Tissa, Cissa och jag på båten idag.
/LouiseEriksson
Cissa , min äldsta fostersyster ( 18 ) kom hit med 3 tjejkompisar, och min Fosterkusin ( Felicia '' Felle'' 18 ) med hennes 3 kompisar ... Det har festas i 3 dagar nu.. och jag har vart med , men jag har varigt den som inte dricker, eftersom jag inte får för Soc , och fosterfamiljen.
Det har varigt skit jobbigt ska jag tala om , det verkligen bränner i ÖL-tarmen på mig , jag blir så frestad av alla dricka så de inte är sant ! :O jobbigt som saaatan !
Känslan av att lixom , inte FÅ göra saker , har fått mig att känna att jag är liten igen , alla regler å så. Vet inte hur jag ska förklara , men de är lika bra att jag inte gör de , för jag är sämst på att utrycka mig rätt !
Humöret känns ganska bra än så länge , saknar min familj så otroligt otroligt mycket ! :'( men men dom kommer hit till Öregrund snart å hälsa på ngra dagar , så de känns ju lite bättre. :)
kl 01:10 , å jag är så jädra sugen på att gå tillbaka till feststugan å umgås å skratta mera , men får inte :/ ska sova nu egentligen , för jag ska tydligen inte sova hela dagarna .. vilket jag inte gör :/ tycker inte jag iaf. men men , jag pallar inte bry mig om de. Snart är jag arton (: eller aa om typ 304 dagar eller nått sånt :P haha (:
Slog mig en tanke nyss :o
Hur kommer de bli på måndag ? När alla drar ? Då kommer jag inte ha någon att gå ut med längre , då kommer ju allt bli som vanligt igen.. :( depp jag blev nu '' / åååååh ! Jävla förbenade sommarlov !
Lika bra jag slutar skriva nu , för jag kommer bara få en massa damp å tankar igen , så kommer jag gräva ner mig i det å inte kunna sova som vanligt !
Godnatt på er .. <3
Fanny , Tissa, Cissa och jag på båten idag.
/LouiseEriksson
Jobbig dag , men ändå på bra humör (Y)
Drömde så konstiga drömmar inatt..
En dröm om Daniel , som jag inte vet hur jag ska tyda ?
En annan om Tberg ( ett gammalt ex ) som jag absolut inte förstod ett skit av !?
När man drömmer två olika drömmar om sina ex , ens första kärlek, och ens sista ?
Vad ska det betyda ?
Men men , konstigt bara ! :S är ju över dom sedan länge sen , men ändå drömmer jag om dom , och i drömmarna vavr jag lycklig ihop med dom, vilket jag inte är på riktigt! Hmm konstigt, men nu ska jag inte spekulera mer i det idag , för det har jag gjort tillräkligt. :)
Fick ett sms idag , som grep mig och vred om mig direkt.
Det var från min älskade gamla Fostersyster från ett gammalt Fosterhem.
Hon har haft samma som mig , svårt med socialen och levt så som jag.
Men idag fick jag ett sms där de stod :
Sys ja flyttar hem vecka 34 och nu är de vecka 25... de blir i mitten av augusti... fan fattar du hur glad jag är...
har väntat på den dagen så jävla länge nu, asså du fattar inte du fattar inte hur länge jag väntat på den dagen...och de bästa är att jag flyttar till pappa då, långt bort från ALLA problem...<3 '' Så stod de , jag blev sjävlklart glad för hennes skull , hon blir lixom fri , men inom mig väktes de känslor som misslyckande , att jag aldrig kommer få den dagen .. jag kommer ALDRIG få flytta hem. Klarade inte av att svara på smset , är skit glad för hennes skull , men jag känner mig som ett stort misslyckande. Vill också kunna skicka sånna sms till mina vänner , men de kommer jag inte kunna göra TYVÄRR ! :(
För jag vet att dom kommer släppa mig , när jag gått ur skolan , vilket är om 2år. Då är jag 19 vilket säger sig självt att jag inte vill flytta hem till min mamma utan då vill jag ju börja mitt egna liv. Skaffa ett jobb och köpa en egen lägenhet.
Så den dagen kommer aldrig komma för mig :'(
Det vill sägas att jag aldrig mer kommer få bo hemma.. att jag fick 12 år tillsammans med min familj, ist för 18 .. missat 6 år av kärlek och syskonkärlek , ungdom som en vanlig tonåring i hela jävla 6 år !!
Var hos Polisen i Östhammar idag också , skulle skaffa ett nytt pass !
Det var fan de mest tuffaste jag varigt med om denna vecka ... att kliva in på polisstationen :O jag kände mej uttittad hela tiden , även fast jag bara var där att göra ett pass. :S
Sen när jag skulle ta fottot , så började jag skaka , så jag fick göra om kortet flera gånger, de känndes som att jag gjort nått fel och att dom äckliga blå uniformerna skulle ta mig , och göra mitt liv ännumer piss !
Fick posttraumatisk stress där inne.. USCHAS dit in vill jag inte igen.
Jag blev ju gripen av polisen den 9 april detta år för misshandel på en 2 år äldre tjej , som blödde från ansiktet , och den kvällen blev jag själv misshandlad i polisbilen , (men är man så uppkäftig som jag var så är de inte konstigt) men ändå !
Blev senare dömd av Karlstads Tingsrätt , för misshandel och fick betala skadestånd och ungdomstjänst.
Så det var nog en av anledningarna till att de blev så jobbigt som de blev :( men men , jag lever ju och jag är hemma så ded känns lugnt, nu räcker de med mer utflykter för mig idag iaf. :')
Så idag känns min dag lite piss faktiskt. :( men humöret är med ! (Y)
Patrik kanske kommer förbi och säger Hej sen.. KANSKE (:
Känns jävligt tufft att träffa han igen , efter allt som hänt.. Men jag tror jag har kommit över honom nu iaf. Så vi får se hur de funkar att hålla sig till vänner nu , och sluta bråka , och var svartsjuka på varan , men de klarar jag ! (:
I'm strong !
Jag är nog så gott som över honom. (: vill bara ha honom som vän och de är de som jag har fokuserat på i ngra månader nu , men har inte funkat så bra. Men nu ger jag det ett nytt försök till vänner.
Det SISTA också !
Nej nu ska jag fortsätta titta på greveholm (: och gå ut med kissnöiga hundar (:
Jag å Patrik , hittade bara den bilden -.- !
/ LouiseEriksson
En dröm om Daniel , som jag inte vet hur jag ska tyda ?
En annan om Tberg ( ett gammalt ex ) som jag absolut inte förstod ett skit av !?
När man drömmer två olika drömmar om sina ex , ens första kärlek, och ens sista ?
Vad ska det betyda ?
Men men , konstigt bara ! :S är ju över dom sedan länge sen , men ändå drömmer jag om dom , och i drömmarna vavr jag lycklig ihop med dom, vilket jag inte är på riktigt! Hmm konstigt, men nu ska jag inte spekulera mer i det idag , för det har jag gjort tillräkligt. :)
Fick ett sms idag , som grep mig och vred om mig direkt.
Det var från min älskade gamla Fostersyster från ett gammalt Fosterhem.
Hon har haft samma som mig , svårt med socialen och levt så som jag.
Men idag fick jag ett sms där de stod :
Sys ja flyttar hem vecka 34 och nu är de vecka 25... de blir i mitten av augusti... fan fattar du hur glad jag är...
har väntat på den dagen så jävla länge nu, asså du fattar inte du fattar inte hur länge jag väntat på den dagen...och de bästa är att jag flyttar till pappa då, långt bort från ALLA problem...<3 '' Så stod de , jag blev sjävlklart glad för hennes skull , hon blir lixom fri , men inom mig väktes de känslor som misslyckande , att jag aldrig kommer få den dagen .. jag kommer ALDRIG få flytta hem. Klarade inte av att svara på smset , är skit glad för hennes skull , men jag känner mig som ett stort misslyckande. Vill också kunna skicka sånna sms till mina vänner , men de kommer jag inte kunna göra TYVÄRR ! :(
För jag vet att dom kommer släppa mig , när jag gått ur skolan , vilket är om 2år. Då är jag 19 vilket säger sig självt att jag inte vill flytta hem till min mamma utan då vill jag ju börja mitt egna liv. Skaffa ett jobb och köpa en egen lägenhet.
Så den dagen kommer aldrig komma för mig :'(
Det vill sägas att jag aldrig mer kommer få bo hemma.. att jag fick 12 år tillsammans med min familj, ist för 18 .. missat 6 år av kärlek och syskonkärlek , ungdom som en vanlig tonåring i hela jävla 6 år !!
Var hos Polisen i Östhammar idag också , skulle skaffa ett nytt pass !
Det var fan de mest tuffaste jag varigt med om denna vecka ... att kliva in på polisstationen :O jag kände mej uttittad hela tiden , även fast jag bara var där att göra ett pass. :S
Sen när jag skulle ta fottot , så började jag skaka , så jag fick göra om kortet flera gånger, de känndes som att jag gjort nått fel och att dom äckliga blå uniformerna skulle ta mig , och göra mitt liv ännumer piss !
Fick posttraumatisk stress där inne.. USCHAS dit in vill jag inte igen.
Jag blev ju gripen av polisen den 9 april detta år för misshandel på en 2 år äldre tjej , som blödde från ansiktet , och den kvällen blev jag själv misshandlad i polisbilen , (men är man så uppkäftig som jag var så är de inte konstigt) men ändå !
Blev senare dömd av Karlstads Tingsrätt , för misshandel och fick betala skadestånd och ungdomstjänst.
Så det var nog en av anledningarna till att de blev så jobbigt som de blev :( men men , jag lever ju och jag är hemma så ded känns lugnt, nu räcker de med mer utflykter för mig idag iaf. :')
Så idag känns min dag lite piss faktiskt. :( men humöret är med ! (Y)
Patrik kanske kommer förbi och säger Hej sen.. KANSKE (:
Känns jävligt tufft att träffa han igen , efter allt som hänt.. Men jag tror jag har kommit över honom nu iaf. Så vi får se hur de funkar att hålla sig till vänner nu , och sluta bråka , och var svartsjuka på varan , men de klarar jag ! (:
I'm strong !
Jag är nog så gott som över honom. (: vill bara ha honom som vän och de är de som jag har fokuserat på i ngra månader nu , men har inte funkat så bra. Men nu ger jag det ett nytt försök till vänner.
Det SISTA också !
Nej nu ska jag fortsätta titta på greveholm (: och gå ut med kissnöiga hundar (:
Jag å Patrik , hittade bara den bilden -.- !
/ LouiseEriksson
Kan jag sluta tänka så mycket ?
Idag är de nog en bra dag , än så länge iaf. Solen skiner och jag har legat ute i flera timmar och solat, snackade med Milla en timme eller nått på luren , för lite socialt sällskap iaf.
Hon och hennes lillsyster hade ett ''typiskt'' syster mot syster bråk.
Det fick mig att tänka på min lillasyster , hur mycket jag saknar henne , och våra syskonbråk.
Min lillasyster Emma 14år är den jag är mest avundsjuk på , skulle vilja ha det som henne , ute med tjejerna och shoppa , festa med vänner , och komma hem till sin familj.
Avundsjuk är jag på de mesta , tycker alltid folk har de mycket bättre än mig , att dom är mycket mer ''fria'' .
Jag tänker så otroligt mycket på allt , idag fastnade jag på avundsjukan.
Ringde syster och hon var ute och shoppade med Moa , sen skulle hon hem till sin killkompis och kolla på film.
Bara de gjorde med depp igen , vill också ha ett sånt sommarlov, ett normalt tonårs sommarlov.
Kunna vara med vänner , ute och shoppa , sen festa på kvällarna.
Men denna somm.ar är de landet , här känner jag INGA!
Bara familjen , Pernilla ( fosterhemmets dotter ) har sin pojkvän och vänner här,
Men jag är alltid hemma, när hon är ute.
Så kommer hela sommarlovet se ut för mig , bara vara med fosterhemmet.
Visst vi kommer göra roliga saker, men jag vill också vara med mina vänner. :(
Men annars har dagen varigt bra , jag har haft ett bra humör och bara legat i solen.. så de är bra!
Ska snart äta middag !
Jag vill bara sluta vara avundsjuk på min syster och sluta tänka på saker som gör mig depp. Men de är lättare skrivet än gjort.
Ska jag slå en pling till mamma , och syskonen å tala om för dom att jag saknar dom , och höra hur småbröderna har haft sin dag.
Saknar dom så otroligt mke , så de gör ont bara tanken av att tänka på dom.
Innan jag omhändertogs , önskade jag att dom vore döda, men efter att ha varigt ifrån dom , förstod jag hur mycket dom betydde för mig och hur mycket jag älskar dom , vilket har gjort att jag sällan väldigt sällan bråkar med dom. <3
Men men jag får försöka sluta tänka bara för idag och hoppas att jag klarar mig inatt utan tankar.
Ska ringa dom nu !
Hon och hennes lillsyster hade ett ''typiskt'' syster mot syster bråk.
Det fick mig att tänka på min lillasyster , hur mycket jag saknar henne , och våra syskonbråk.
Min lillasyster Emma 14år är den jag är mest avundsjuk på , skulle vilja ha det som henne , ute med tjejerna och shoppa , festa med vänner , och komma hem till sin familj.
Avundsjuk är jag på de mesta , tycker alltid folk har de mycket bättre än mig , att dom är mycket mer ''fria'' .
Jag tänker så otroligt mycket på allt , idag fastnade jag på avundsjukan.
Ringde syster och hon var ute och shoppade med Moa , sen skulle hon hem till sin killkompis och kolla på film.
Bara de gjorde med depp igen , vill också ha ett sånt sommarlov, ett normalt tonårs sommarlov.
Kunna vara med vänner , ute och shoppa , sen festa på kvällarna.
Men denna somm.ar är de landet , här känner jag INGA!
Bara familjen , Pernilla ( fosterhemmets dotter ) har sin pojkvän och vänner här,
Men jag är alltid hemma, när hon är ute.
Så kommer hela sommarlovet se ut för mig , bara vara med fosterhemmet.
Visst vi kommer göra roliga saker, men jag vill också vara med mina vänner. :(
Men annars har dagen varigt bra , jag har haft ett bra humör och bara legat i solen.. så de är bra!
Ska snart äta middag !
Jag vill bara sluta vara avundsjuk på min syster och sluta tänka på saker som gör mig depp. Men de är lättare skrivet än gjort.
Ska jag slå en pling till mamma , och syskonen å tala om för dom att jag saknar dom , och höra hur småbröderna har haft sin dag.
Saknar dom så otroligt mke , så de gör ont bara tanken av att tänka på dom.
Innan jag omhändertogs , önskade jag att dom vore döda, men efter att ha varigt ifrån dom , förstod jag hur mycket dom betydde för mig och hur mycket jag älskar dom , vilket har gjort att jag sällan väldigt sällan bråkar med dom. <3
Men men jag får försöka sluta tänka bara för idag och hoppas att jag klarar mig inatt utan tankar.
Ska ringa dom nu !
Lillasyster Emma !
/LouiseEriksson
Miss my boys !
Igår ringde Daniel flera gånger å snackade lite , Daniel är då mitt ex , som jag bode hos mer eller mindre den senaste tiden som jag var i hemma i Karlstad , sen bodde jag hos han flera gånger under veckan som jag var på rymmen.
Gillade honom som fan , men vi hade våra problmen , å små gnällde på varann hela tiden.
När han drack å tog tabletter , så blev jag som en sak för honom , jag kände mig som att jag var luft , att jag inte fanns.
Jag gillade verkligen Ewa, Daniels mamma , hon förklarade mycket för mig om Daniel och jag fick en inblick i hans svårigheter , och lärde mig att inte klandra han.
Hans storebror Mathias träffade jag tillsammans med Daniel nästan hela tiden , kändes som om Mathias känner mig bättre än Daniel och var mer med Mathias också :)
Idag ringde Mathias och snackade lite , tycker det är trevligt att dom hör av sig båda två faktiskt.
Märks att Daniel fortfarande är lite svartsjuk , när Mathias skojjar om att jag är hans och sånt.
Det är gulligt tycker jag , för då känner jag att han iaf tycker om mig ;)
Saknar dom faktiskt , dom vill att jag ska komma och hälsa på .. KLART SOM FAN att jag vill , men jag får ju inte , får inte åka till Karlstad nå mer på ett bra jävla tag iaf.
Jobbigt som satan , jobbigt jobbigt! Men ska göra allt för att få komma till Pappa i 2 veckor på sommarlovet iaf. (:
Då kan jag ju bara svänga in hos dom och dricka en öl eller nått (:
Mathias ( deckad i min säng )
&
Daniel <3
miss u my boys.
/ LouiseEriksson
Gillade honom som fan , men vi hade våra problmen , å små gnällde på varann hela tiden.
När han drack å tog tabletter , så blev jag som en sak för honom , jag kände mig som att jag var luft , att jag inte fanns.
Jag gillade verkligen Ewa, Daniels mamma , hon förklarade mycket för mig om Daniel och jag fick en inblick i hans svårigheter , och lärde mig att inte klandra han.
Hans storebror Mathias träffade jag tillsammans med Daniel nästan hela tiden , kändes som om Mathias känner mig bättre än Daniel och var mer med Mathias också :)
Idag ringde Mathias och snackade lite , tycker det är trevligt att dom hör av sig båda två faktiskt.
Märks att Daniel fortfarande är lite svartsjuk , när Mathias skojjar om att jag är hans och sånt.
Det är gulligt tycker jag , för då känner jag att han iaf tycker om mig ;)
Saknar dom faktiskt , dom vill att jag ska komma och hälsa på .. KLART SOM FAN att jag vill , men jag får ju inte , får inte åka till Karlstad nå mer på ett bra jävla tag iaf.
Jobbigt som satan , jobbigt jobbigt! Men ska göra allt för att få komma till Pappa i 2 veckor på sommarlovet iaf. (:
Då kan jag ju bara svänga in hos dom och dricka en öl eller nått (:
Mathias ( deckad i min säng )
&
Daniel <3
miss u my boys.
/ LouiseEriksson
Från den Lyckliga flickan till den Olyckligaste bruden.
Mitt namn är du Lousie Eriksson. Född april 1992 i soliga Karlstad.
1992-2004 levde jag tillsammans med min familj mamma pappa och 4 småsyskon
Pappa jobbade alltid natt och var sellan hemma, tog hand om oss på morgonen innan skolan, och hemma fredag lördag varje vecka.
Mamma jobbade , när hon inte var mamma ledig så klart vilket hon ofta var. Hon var alltid hemma med oss barn efter skolan och på kvällarna.
2005 jun - efter mycket bråk de senaste åren gick mina föräldrar isär och mamma flyttade till en lägenhet ( 3a ) med alla barn och Pappa bodde kvar i huset.
Sen flyttade mamma till ett större hus och där har hon bott sen än idag.
Pappa sålde huset och flyttade till sommarstugan i Gräsmark.
Jag tog skillsmässan hård , och blev som en extra mamma för mina syskon , mamma och pappa kunde inte vara överrens om vilka dagar vi skulle vara hos respektive förälder , och därför kopplades Socialtjänsten in.
Det slutade med att jag bara bodde hos min Far , som mådde dåligt , och jag vet att vi var på många möten , Socialtjänsten , Familjerätt , Polisen och alla andra slags myndigheter.
2005-okt - Socialtjänsten omhändertog alla barn via LVU hemma hos pappa , Vi och mamma fick du inom kvinnojuoren ett skyddat boende utanför Karlstad.
Det var då helvettet började , jag slog min syster , jag försökte ta livet av mig flera gånger , mamma och jag bara bråkade, och Socialtjänsten var dom elakaste jag visste, för jag vill träffa min pappa.
Jag var psykiskt misshandlad.
Fick flytta därifrån tidigare än tänkt till min mormor , för jag kunde inte bo tsm med min mamma.
2005-nov - Fosterhems placerades jag i Olsäter . P.G.A att jag träffat min pappa 10 min i smyg och det fick min mamma reda på och kontaktade Socialjouren som i sin tur kontaktade Polis , som grep mig på Mc'donalds.
Jag fick åka hem till mamma på helgerna , men det funkade inte så bra , blev ofa att polisen eller Socialjuoren fick hämta mig och köra mig tillbaka till fosterhemmet. Flera gånger skedde de rymningsförsök.
Pappa och jag fick inte ha någon kontakt , några enstaka brev blev de, men alla kom inte fram , dom tog soc !
Jag och pappa fortsatte träffa varann ismyg , tog fika och shoppade , hjälpte han med att städa ut huset och sånt.
2006 14 jun - Fick socialtjänsten nog att jag och pappa träffades i smyg , och tog beslutet att placera mig i ett fosterhem längre mycket längre bort , där pappa inte skulle kunna hitta mig.
Dom placerade mig i Vallentuna Stockholm.
I en Gambiansk familj, pratade mycket Engelska , och jag blev bara mer mer psykisk dålig , men det var det ingen som såg. Jag började tröst äta , och mobil , telefon , dator fick jag inte använda , för då kunde jag kontakta pappa .
Jag skickade ngra brev till pappa , men fick nästan aldrig svar tillbaka, för soc tog breven som han skickade.
I Vallentuna, började jag ny skola och träffade nytt folk , fick nästan aldrig åka till karlstad.
Började dricka röka och göra kriminella handlingar. Skolan gick piss , och fick då inte vara ute, relationen till mamma funkade ibland. Jag misshandlade personer och självmord ansåg jag som ända utvägen.
Mitt HAT mot Socialtjänsten VÄXTE för varjedag. Det fanns ingen som ville se mig lycklig , utan tryckte bara ner mig mer och mer , mer straff och jag grät VARJE natt!
2007- juli - Jag hade ingen aning om min pappa levde , hörde ryktas om att han tagit sitt liv , att han börjat med droger .
Jag visste inget , tills en dag i skolan , då jag genom en hemsida på skolansdata fick fram pappas mobilnr ... jag ringde han och han levde , han hade skaffat ny familj och skulle gifta sig , flytta till Brasilien han lät lycklig, men vi grät å grät.
ingen visste om våran kontakt men dom fick tag i min telefon och tog den.
Två dagar senare Rymmde jag från Stockholm 35 mil från Stockholm hem till min pappa i Grums.
Jag var på rymmen i 10 dagar innan Polisen hittade mig, och det gick vildt till , pappa blev gripen och barnen till hans nys tjej blev skräckslagna , pappa släpptes men jag greps.
Hamnade tillbaka på samma fosterhem igen.
Fick fortfarande ingen kontakt med pappa.
2007- agusti - Rymde jag till pappa igen efter att ha träffat honom på Centralen i stockholm , denna gång tog det bara 1 dygn innan dom hittade mig . Denna gång gick de lugnare till och direkt hem tillbaka till Stockholm igen.
Jag begärde et umgänge med min pappa , annars skulle jag rymma igen.
2007 - dec - började ett umgänge mellan mig och pappa igen.
2008- jun - Efter att ha rymt ut genom fönstret på natten för att träffa min pojkvän från Sandviken , fick jag flyttas igen , till ett nytt fosterhem i Stockholm/Öregrund.
2008 jul - aug.Spenderade jag sommaren hos mamma eller pappa , även en tripp till Danmark med kusin och G.morfar.
Bestämde mig för att börja ett nytt liv , började gymasiumet , började plugga, vilket jag inte gjort på flera år.
Jag valde nya vänner, slutade drick på helger , och begick ej kriminella handlingar.
2008 dec - 2009 april. - Började jag leva ett dubbel liv , i Stockholm , var jag en skötsam flicka , som aldrig gjorde några fel.
Men när jag var i Karlstad , söp jag som en idiot , började missbruka droger , och det blev bara värre och värre , men ingen såg , för jag döljde det så bra.
Jag kom aldrig hem i tid , eller bara försvann under nätterna, fel umgänge och jag gick och slog ner folk så fort allt gick emot mig.
Men i Stockholm märktes det inget , för där jag var jag duktig.
2009- april - Jag kom aldrig tillbaka till Stockholm efter en hemresa till Karlstad.
Min tanke var att jag skulle få vara fri , supa när jag vill , ta droger utan att någon skulle bry sig , vra uppe hur länge jag vill, ingen som kunde bestämma , som alla gjort i 4 år nu.
Efter en vecka på rymmen men bara alkohol och droger , ingen mat och dåligt med kläder.
Jag fick ångest och ringde min fostermamma och bad henne hjälpa mig hem igen . Fick då spendera sissta natten hos mamma den natten , sen blev de tillbaka till Stockholm igen.
Sen nu ska ni få följa mig dag för dag..
Vilka dagar som är värst och hur jag upplever Socialtjänstens klor i mina axlar.
/ LouiseEriksson
1992-2004 levde jag tillsammans med min familj mamma pappa och 4 småsyskon
Pappa jobbade alltid natt och var sellan hemma, tog hand om oss på morgonen innan skolan, och hemma fredag lördag varje vecka.
Mamma jobbade , när hon inte var mamma ledig så klart vilket hon ofta var. Hon var alltid hemma med oss barn efter skolan och på kvällarna.
2005 jun - efter mycket bråk de senaste åren gick mina föräldrar isär och mamma flyttade till en lägenhet ( 3a ) med alla barn och Pappa bodde kvar i huset.
Sen flyttade mamma till ett större hus och där har hon bott sen än idag.
Pappa sålde huset och flyttade till sommarstugan i Gräsmark.
Jag tog skillsmässan hård , och blev som en extra mamma för mina syskon , mamma och pappa kunde inte vara överrens om vilka dagar vi skulle vara hos respektive förälder , och därför kopplades Socialtjänsten in.
Det slutade med att jag bara bodde hos min Far , som mådde dåligt , och jag vet att vi var på många möten , Socialtjänsten , Familjerätt , Polisen och alla andra slags myndigheter.
2005-okt - Socialtjänsten omhändertog alla barn via LVU hemma hos pappa , Vi och mamma fick du inom kvinnojuoren ett skyddat boende utanför Karlstad.
Det var då helvettet började , jag slog min syster , jag försökte ta livet av mig flera gånger , mamma och jag bara bråkade, och Socialtjänsten var dom elakaste jag visste, för jag vill träffa min pappa.
Jag var psykiskt misshandlad.
Fick flytta därifrån tidigare än tänkt till min mormor , för jag kunde inte bo tsm med min mamma.
2005-nov - Fosterhems placerades jag i Olsäter . P.G.A att jag träffat min pappa 10 min i smyg och det fick min mamma reda på och kontaktade Socialjouren som i sin tur kontaktade Polis , som grep mig på Mc'donalds.
Jag fick åka hem till mamma på helgerna , men det funkade inte så bra , blev ofa att polisen eller Socialjuoren fick hämta mig och köra mig tillbaka till fosterhemmet. Flera gånger skedde de rymningsförsök.
Pappa och jag fick inte ha någon kontakt , några enstaka brev blev de, men alla kom inte fram , dom tog soc !
Jag och pappa fortsatte träffa varann ismyg , tog fika och shoppade , hjälpte han med att städa ut huset och sånt.
2006 14 jun - Fick socialtjänsten nog att jag och pappa träffades i smyg , och tog beslutet att placera mig i ett fosterhem längre mycket längre bort , där pappa inte skulle kunna hitta mig.
Dom placerade mig i Vallentuna Stockholm.
I en Gambiansk familj, pratade mycket Engelska , och jag blev bara mer mer psykisk dålig , men det var det ingen som såg. Jag började tröst äta , och mobil , telefon , dator fick jag inte använda , för då kunde jag kontakta pappa .
Jag skickade ngra brev till pappa , men fick nästan aldrig svar tillbaka, för soc tog breven som han skickade.
I Vallentuna, började jag ny skola och träffade nytt folk , fick nästan aldrig åka till karlstad.
Började dricka röka och göra kriminella handlingar. Skolan gick piss , och fick då inte vara ute, relationen till mamma funkade ibland. Jag misshandlade personer och självmord ansåg jag som ända utvägen.
Mitt HAT mot Socialtjänsten VÄXTE för varjedag. Det fanns ingen som ville se mig lycklig , utan tryckte bara ner mig mer och mer , mer straff och jag grät VARJE natt!
2007- juli - Jag hade ingen aning om min pappa levde , hörde ryktas om att han tagit sitt liv , att han börjat med droger .
Jag visste inget , tills en dag i skolan , då jag genom en hemsida på skolansdata fick fram pappas mobilnr ... jag ringde han och han levde , han hade skaffat ny familj och skulle gifta sig , flytta till Brasilien han lät lycklig, men vi grät å grät.
ingen visste om våran kontakt men dom fick tag i min telefon och tog den.
Två dagar senare Rymmde jag från Stockholm 35 mil från Stockholm hem till min pappa i Grums.
Jag var på rymmen i 10 dagar innan Polisen hittade mig, och det gick vildt till , pappa blev gripen och barnen till hans nys tjej blev skräckslagna , pappa släpptes men jag greps.
Hamnade tillbaka på samma fosterhem igen.
Fick fortfarande ingen kontakt med pappa.
2007- agusti - Rymde jag till pappa igen efter att ha träffat honom på Centralen i stockholm , denna gång tog det bara 1 dygn innan dom hittade mig . Denna gång gick de lugnare till och direkt hem tillbaka till Stockholm igen.
Jag begärde et umgänge med min pappa , annars skulle jag rymma igen.
2007 - dec - började ett umgänge mellan mig och pappa igen.
2008- jun - Efter att ha rymt ut genom fönstret på natten för att träffa min pojkvän från Sandviken , fick jag flyttas igen , till ett nytt fosterhem i Stockholm/Öregrund.
2008 jul - aug.Spenderade jag sommaren hos mamma eller pappa , även en tripp till Danmark med kusin och G.morfar.
Bestämde mig för att börja ett nytt liv , började gymasiumet , började plugga, vilket jag inte gjort på flera år.
Jag valde nya vänner, slutade drick på helger , och begick ej kriminella handlingar.
2008 dec - 2009 april. - Började jag leva ett dubbel liv , i Stockholm , var jag en skötsam flicka , som aldrig gjorde några fel.
Men när jag var i Karlstad , söp jag som en idiot , började missbruka droger , och det blev bara värre och värre , men ingen såg , för jag döljde det så bra.
Jag kom aldrig hem i tid , eller bara försvann under nätterna, fel umgänge och jag gick och slog ner folk så fort allt gick emot mig.
Men i Stockholm märktes det inget , för där jag var jag duktig.
2009- april - Jag kom aldrig tillbaka till Stockholm efter en hemresa till Karlstad.
Min tanke var att jag skulle få vara fri , supa när jag vill , ta droger utan att någon skulle bry sig , vra uppe hur länge jag vill, ingen som kunde bestämma , som alla gjort i 4 år nu.
Efter en vecka på rymmen men bara alkohol och droger , ingen mat och dåligt med kläder.
Jag fick ångest och ringde min fostermamma och bad henne hjälpa mig hem igen . Fick då spendera sissta natten hos mamma den natten , sen blev de tillbaka till Stockholm igen.
Sen nu ska ni få följa mig dag för dag..
Vilka dagar som är värst och hur jag upplever Socialtjänstens klor i mina axlar.
/ LouiseEriksson
Välkommen till min nya blogg!
Hej hej , jag har öppnat en helt ny och fräsch blogg ..
Denna blogg är mest tänkt för att visa er , hur en ''icke'' normal tonåring har sitt liv , som fosterbarn.
Hur myndigheterna stal min ungdom.
Jag vill även att ni som själva blivigt av med eran ungdom ska känna att ni har ett stöd i mig.
Jag tycker de ska bli jätte intressant att få er uppmärksamhet och åsikter.
/ LouiseEriksson.
Följ med i min värld, i mitt liv. Och upplev hur ett fosterbarn utvecklas hela tiden. Från skillsmässo barn , till en stökig,bråkig ungdom till missbrukare.
Följ min utveckling.
Denna blogg är mest tänkt för att visa er , hur en ''icke'' normal tonåring har sitt liv , som fosterbarn.
Hur myndigheterna stal min ungdom.
Jag vill även att ni som själva blivigt av med eran ungdom ska känna att ni har ett stöd i mig.
Jag tycker de ska bli jätte intressant att få er uppmärksamhet och åsikter.
/ LouiseEriksson.
